Jag har hittat min farfars dagbok från år 1923. Det var en stunds härlig läsning.
Jag har aldrig träffat farfar Herbert, men nu har jag läst vad han skrev under året när han nyligen träffat min farmor Annie. Innan de var förlovade eller gifta, men alldeles uppenbart fantastiskt förälskade i varandra. Han var 22, hon var 20. Det var ju också på den tiden då man inte bodde tillsammans innan giftermål ingåtts. Farmor bodde hemma hos sina föräldrar, och de ensamma stunder paret fick var på promenader eller när farfar följde farmor hem och tog farväl i trapphuset.
En kväll, när farfar för ovanlighetens skull inte träffat farmor, skriver han med sin sirliga skrivstil:
"Kom hem och gick till sängs vid 9-tiden och läste till 10. Jag undrar huru dags Annie lade sitt fagra huvud på kudden."
Söndagen den 4 februari 1923 skriver farfar:
"Vi gingo sedan hem och hade en stilla stund i trappen. Hon blir mig kärare för var gång. Det var med möda vi kunde slita oss ifrån varann".
Och en annan kväll (visst är det alldeles underbart fint!):
"Och så slutade denna välsignade dag i trappuppgången med en stund av smek och tankeutbyte mellan oss som så varmt älska varandra".
För 1 timme sedan
16 kommentarer:
Åh vad nice!
(Jag hittade min pappas dagbok från 1962, när han var 17 år. Mindre kul)
Svenska som svenska ska talas! Underbart!
Det vore kul att få höra ett utdrag, Sandra.
Åhh... underbart romantiskt! Va roligt att ha kvar!!!
Åh! Citera mera!!!
Fint!
Han var möjligtvis inte.. författare eller något?
nightoholic: kommer i boken.
Mycket läckert!
Åh, så vackert romantiskt!
Läges rapport! Sulan va och festa i GBG i helgen.. Såg ut att va i god form! Premiär snart!
denise - nej, konstigt nog var han inte författare. utan bruksarbetare. det här var en talang han tydligen dolde väldigt väl, tyvärr. hade kunnat bli fantastiska böcker!
z - gbg minsann.. ja, det gäller att passa på när man har tränings- och matchledigt!
Åh!
Jag blir alldeles varm.. vilken farfar!
Lillen - ja, det är otroligt. Du måste bara läsa hela så fort du kan. Den är grym! Härligt att få en så fin bild av någon man aldrig träffat men som ändå har betytt mycket.
Min farmor hette Annie - det är inte hon va?
Otroligt vackert var det i alla fall, en fröjd att läsa. Tänk när Internet kraschar, hur ska man då kunna ta del av vår tids dagböcker?
Skriver du hemliga anteckningar på papper också för säkerhets skull?
Nej Fredrik, det är inte din farmor. I vårat fall är det nämligen så att både vår farmor och mormor (dvs din farmor) heter Annie. För att komplicera det ytterligare heter även jag Annie, fast i andranamn.
Skriver inga pappersanteckningar alls. Så när internet kraschar, ja då är man liksom bara borta...
Tills när sade man "gingo" istället av "gick"?
Jättevackert, Ida! Jag blir alldeles rörd. Tyvärr finns inget sådant efter mina gamla släktingar som alla är borta sedan länge. Min gammelmormor Vera, som var född på 1800-talet, skrev bara ner korta anteckningar på baksidan av fotografier, som komplement när minnet sviktade. Hon hade endast gått sex veckor i skolan. Arbetarflickor gick inte i skolan alls på den tiden, men Veras föräldrar var av den moderna sorten och såg till att flickan fick lära sig läsa och skriva. Dock stavade hon förstås inte så bra, men det gör inte mina föräldrar (sju år i skola) heller. Man kan väl säga att jag brutit traditionen;)
Skicka en kommentar